Yttrandefrihet? Absolut. Eller ja, ibland alltså.

Jag blir så trött på människor som helt och hållet glömmer bort sin "liberala" syn på yttrandefrihet så fort det handlar om något som sticker lite i ögonen på gemene man, något som anses moraliskt fel. Lynchstämningen som rådde tidigare i år angående webbsidan Pedofil.se var närmast absurd. En sida som inte hade något straffbart material what so ever, utan bara okonventionella, starka åsikter, tyckte uppenbarligen många var på tok för mycket. Stäng ner skiten, skrek man i kör.

Och visst, man behöver inte på något sätt sympatisera med innehållet på sidan, men likt förbannat har den all rätt att existera (så länge den inte bryter mot lagen). Precis som den här bloggen. Faktiskt. Att få agitera sina åsikter är inte olagligt. Det är en mänsklig rättighet.

Till och med att vara pedofil är allt annat än olagligt. Det är bara en sexuell läggning. Precis som att jag är heterosexuell. Det är när pedofiler förgriper sig på barn som de utför en kriminell handling och därigenom bör straffas då detta är olagligt. Precis som att jag gör en kriminell handling om jag våldtar en vuxen kvinna. Och glöm inte: Alla är oskyldiga, och ska rimligtvis bemötas därefter, till dess att motsatsen bevisats i en rättegång. (Men det är inte det jag är mest arg på just nu, det var bara ett sidospår.)

Så länge en organisations/webbsidas åsikter håller sig inom ramen för vad som anses comme-il-faut värnar gemene man om vikten av yttrandefrihet. Men när åsikterna drar åt någon extrem kant glömmer man vips bort det man annars så kärt pratar gott om. Sympatiserar med. Inkonsekvens om något, och det ogillar jag serru.

Sen är jag medveten om att jag själv faller dit ibland. Säger och tycker en sak, gör en annan. Men jag försöker alltid bättra mig, ta del av andras åsikter och omvärdera mina egna. Se saker ur ett annat perspektiv. Stanna upp och fundera. Det är det många som blankt struntar i, tyvärr.

Nej, nu återgår jag till att kurera mig. Febern är på väg bort i alla fall, sen återstår bara förkylningen. Bästa medicinen just nu är att högt upprepa: Kräftskiva på lördag, kräftskiva på lördag!

Just ja: Virtanen har börjat blogga igen. Och det gillar vi. Skarpt.