1 + 1 = 3.

Ja, ja. Okej då. Jag är en dålig människa. Eller ska vi säga bloggare. Så där, nu har jag erkänt. Då lämnar vi det och fokuserar på annat.

Som matematik.

För tillfället läser jag företagsekonomi. Det är bra att ha, försöker jag enträget övertyga mig själv. Och det är det nog också. Men den insikten gör ju inte kursen roligare. Bara marginellt (en bra dag). Nej, i stället fortsätter vi att dag in och dag ut pilla med formler och olidligt långa sifferkombinationer. Mycket är bokstavligen talat rena grekiskan. I synnerhet då jag är motsatsen till en deriverande sifferkarl. Den antitesen har jag varit ända sedan gymnasiet, då jag lurade både min familj och mig själv att jag var duktig på siffror.

Men min avsaknad av den här sortens logisk kunskap bekymrar mig inte. Tvärtom. Jag är tacksam. För jag är hellre kompis med bokstäver. Siffrorna får leka med någon annan. Den där savantiska ådran klarar jag mig alldeles förträffligt utan.

Jag ville bara klargöra detta.

(Nu är även jag kär. I Spotify. När databasen är aningen mer komplett slår jag till och blir en betalande användare. Va? Är du, som åttiotalist, beredd att betala för musik? Ja. Och det är ett bra betyg, det.)

/Petter