Det är en sån dag i dag.
I dag känner jag för att mentalt transporteras till en regnig och ruggig höstdag. Säg oktober. Och att jag precis kommit in från en blöt svampplockartur ute i ett skogsområde som man måste åka bil till för att nå.
Kantarellerna har jag lite hafsigt spridit ut på gårdagens morgontidning. Termosen har jag slängt i diskhon. Regnkläderna är upphängda i badrummet för torkning. Jag tänder värmeljus på värmeljus på värmeljus. Letar fram en av Love Olzons tidiga skivor. Trycker på play. Sätter på kolsvart kaffe.
Medan kokaren frustar och dropparna hittar ner i kannan letar jag fram en ny bok i hyllan, fastän jag är mitt uppe i en annan. Är lysten på förändring – stort som smått. Är inte på humör för den där deckaren, som ändå mest består av en massa dravel. Det är inte en sån dag i dag.
Jag drar ur telefonen.
Än en gång är jag hemma.
2 comments:
Vad gör du med kantarellerna sen då? Steker du dom och lägger på mackan eller syltar du eller gör du stuvning?
först steker jag ett gäng - men inte för många, bara så jag har för kvällen. kryddar och saltar friskt. knäckemacka är det enda rätta alternativet sen.
det som blir kvar torkar jag för att kunna använda som krydda under resten av året. rationellt, värre.
Post a Comment