"Helst inga tomater på baksidan."

Jag besökte ju min vän Jonas i helgen. I lördags kom vi in på ämnet visitkort – detta ständigt humoristiska ämne att dryfta.

För det är ju så, att alla som får sitt första "riktiga" visitkort – och glöm nu alla de där korten man som liten ägde med titlar såsom "Diktator", "Massmördare", "Blottare" – per automatik omfamnas av ett starkt behov att visa upp korten för vänner och bekanta. Ge bort korten till vänner och bekanta. Trycka upp kortet i röven på vänner och bekanta. Et cetera. Klart som korvspad att man är stolt och ivrig. Det är inget kriminellt med detta.

Nu har Jonas hamnat i det träsket. Hans ICA-visitkort har jag för länge sen spolat ner i toaletten, men likt förbannat skyltar han gärna med de där fula korten. Lite lagom brackigt så där. I Jonas fall finns det dock en rolig story om visitkorten hans. Nåja, jag tyckte att den var förbaskat komisk i lördags kväll, åtminstone:

På ICA har man valt en klassisk, stilren layout för sina visitkort. Det är röd ICA-logotyp, det är namn, titel, adresser och nummer och alltihopa på vit bakgrund. Det vanliga krafset. Inget upphetsande what so ever.

Tills man vänder på kortet.

Där, på baksidan, hittas nämligen avbildade tomater så det står härliga till. Inte särskilt snyggt alls, faktiskt. Men det skiter ICA i. För dem är tomaterna på baksidan lika självklara som att Bengt Magnusson alltid varit bättre än Rickard Sjöberg, som att Ernst Kirchsteiger och teve-kompanjon Kristoffer Lundström är enäggstvillingar som oturligt nog kom ifrån varandra efter födseln. Tomaterna är helt enkelt livsviktiga.

Detta grönsaksdebacle uppskattas så klart inte av alla på företaget. Det finns, tro det eller ej, medarbetare som direkt hatar tomaterna. Som vägrar ge upp utan strid, och därför säger stopp! Jonas är en av dem.

Han blev minst sagt fly förbannad när han såg standardutförandet av visitkorten. Och det är väl kanske förståeligt. Här har Jonas kämpat många år på högskolan och skaffat sig en fin akademisk titel, för att därigenom nå sitt dåvarande mål med livet: Få alldeles egna visitkort – på riktigt! Därför skrev han ett långt, riktigt argsint, mejl till marknadsavdelningen på ICA. I mejlet förklarade han ingående, detaljerat och himla nyanserat vilka dumma fanskap människorna på marknadsavdelningen var som inte, och jag citerar, "förstod sig på minsta klass och stil era färska jubelidioter".

Ja, han använde ordet "jubelidioter".

Men precis innan Jonas var i färd med att skicka iväg mejlet hittade han mirakulöst sitt ynka, patetiska förnuft och tog det till fånga. Mejlet raderades och han gjorde ett mer rationellt och vuxet beslut.

"Helst inga tomater på baksidan."

Citatet är direkt taget från Jonas beställning av sina visitkort. Han kunde inte hålla sig. Han sa ifrån. På skarpen. Och även om jag nu så här mer stabil i sinnet inte riktigt kopplar det genialiska med de fem orden vill jag ändå vidhålla att meningen bör förevigas. Den är ju, tycker jag, underfundig.

Hur det gick med Jonas tomater? Det lär du med all sannolikhet få reda på nästa gång du springer på honom. För kom ihåg: Det handlar om hans allra första visitkort.

Eller ja, bortsett från Blottar-Jonas-korten som han stoltserade med under stora delar av nittiotalet, då.