Den heliga treenigheten.

"Tidigare i kväll kom jag hem till Västerås efter en lång projektanställning som copywriter på en av Sveriges största (landsorts)byråer." Kan man säga om man är tuff. Om man är mesigt svensk i sin läggning drar man till med: "Tidigare i kväll kom jag hem till Västerås efter fem veckor sommarjobbande som skribent på min gamla praktikplats i Jönköping." Jag kör den korta varianten: "Tidigare i kväll kom jag hem." Lite lagom spännande och fantasieggande.

Nåväl. Lyssna noga nu. I tron att jag skulle få avsluta kvällen med en uppfriskande rening av tänderna – som varje kväll – köpte jag och storasystern kebabpizza. Riktig kebab smakar alltid fantastiskt när man har fått leva med Jönköpings köttslamsor som missvisande nog får kallas för kebab. Men nu gick det inte som planerat. Alltså, kebaben fick jag i mig, och det var en lika stor kulinarisk upplevelse som väntat. Men för tänderna gick det sämre.

När jag senast var hemma hos mina föräldrar låg det i badrumsskåpet tre fina tandkrämstuber. Jag upprepar: tre. I kväll när jag tittade efter låg där noll. Jag tittade i nästa skåp – samma där. Sen undersöktes samtliga lådor i badrummet. Grundligt. Men med samma äckliga framgång.

Jag förstår inte riktigt. I ett modernt hem 2007 finns det en treenighet som lever och verkar allra högst i livets hierarki. Jag pratar självfallet om Spisen, Skohornet och Tandkrämen. Dessa tre heliga ting bara ska finnas där. Utan att man klockan tolv på natten måste leka Jordan, rättsläkare. Jag kan leva utan ugn och kaffebryggare. Tvättmaskin? Absolut! Släng bort skiten. Men med Spisen, Skohornet och Tandkrämen är det annorlunda. Det är ju allmänt vedertaget.

Därför blev jag milt sagt förbannad när så inte var fallet i mina föräldrars lägenhet. VAR är tandkrämen? Ni som känner mig har vid det här laget har nog insett att jag är lite smått neurotisk när det kommer till tänder. Där ska vara ordning och reda och dofta så mycket fluor att ögonen fullständigt rinner av fräschhet. Speciellt efter en ordentlig kebabpizza.

Nu har jag i stället fått ge vika för mina kvällsrutiner.

Det är inte bra.

Jag för ett himla liv här. Lever rövare och drar i håret och stampar i marken så det står härliga till.

God natt.