Jag är sjuk, predikade han, och bankade med näven i bordet.
Man tappar livslusten när feber, hosta och snuva kör över en som en stor, smygande och ljudlös snöplog. Smack!, säger det, och så orkar man mest ingenting. Helt plötsligt. Och om man mot förmodan försöker röra på sig – för att tömma kisstermosen, typ – börjar svetten lacka mer än den där dagen i Rom då termometern skrek fyrtiofem grader. Eller var det fyrtioåtta? Strunt samma.
Det blev lite svettigt där i Italien, och det blev lite svettigt här i Jönköping när jag dumt nog försökte trotsa fysikaliska lagar och kroppsliga processer och fan och hans moster.
I dag mår jag dock lite bättre. Till och med så prima att jag i morse återigen trotsade ovannämnda fenomen och promenerade iväg till jobbet – ja, nu är det ju faktiskt mitt (sommar)jobb istället för bara praktikplats, och därmed bör mitt epitetet PJ (praktikjävel) genast förkastas – vid åttatiden.
Men det var inte så himla prima efter trettio minuter, vill jag lova.
Därför sa jag "nähä ni, här gör jag inte många rätt i dag" och vände på klacken.
Så jag har jobbat endast iförd kalsonger i dag.
Och jag lovar: Mina grannar har suttit ute på balkongen ovanligt länge. Många timmar. Vad de har glott på?
Ingen aning.
1 comment:
när man är sjuk så får man bete sig hur som helst. det är regeln jag lever efter och helt tycker att andra får ta efter. därför skulle du i princip kunna skrika obsceniteter till grannarna iförd kalsonger och det skulle vara helt okej. om du vill alltså. får du ju göra vad som helst när du är snorig och febrig. det finns ingen kontroll. förutom polisen.
Post a Comment