Inflyttningsbaluns.
Jag bor också här.
Det känns luftigt och luktar nytt.
Sånt måste firas tänkte jag i går och brakade loss med lådvinet.
Så i dag känner jag mig halv och alldeles jättebedrövlig.
Inte bara på grund av att jag inte minns någonting från halva kvällen, utan också för att min mobil kom bort någonstans i allt det där svarta. Min länk med omvärlden är kapad, mitt liv felar. Det är error.
Så nu sitter jag här med blåmärken, huvudvärk och ett stigande illamående. Som en fjortis sitter jag här och skäms. Eller kanske inte som en tonåring förresten, utan mer som en femtioplusare som druckit för mycket på firmafesten, raggat på fel person och visat sidor som ingen visste fanns, inte ens man själv.
Den femtioplusaren vill jag verkligen inte bli. Det är alltså dags att kavla upp ärmarna och lära sig av misstagen.
Samtidigt ska jag intensivt och irrationellt förneka gårdagen - det man inte minns har ju aldrig hänt.
2 comments:
men se, då sken solen åter på linas liv och den saknade ägodelen fann sin rättmätiga plats hos ägaren, efter en hastig och (o)lustig tur upp till ekhagen. mobilen är din kl 08.30 imorgon!
Och tack för bloggen, vänner :)
men tänk när man inte vet om man minns en sak ungefär att man har hittat på det. men det känns som om det har hänt. typ som en jätteverklig dröm. har det hänt på riktigt då?
håller med marie, fin blogg!
Post a Comment