Det är fredag eftermiddag.

Jag sitter och tittar apatiskt ut över gatan. Det märks att det är fredag här. Folk droppar av både två och tre timmar tidigare än annars. Jag klandrar dem inte. Dessvärre medför rollen som praktikant vissa mindre schysta så kallade privilegier. Som att det tar emot att gå hem tidigare än övriga veckodagar. Även om det är fredag och även om jag spenderat senaste timmen med att dricka svart kaffe, snacka tv-serier och graviditet med ad-nissarna och tråksurfa runt på bloggar.

Nu spelas We are family. Och en pimpad mini-helikopter surrar för fullt en bit bort. Bara så där som pimpade mini-helikoptrar kan. Surr-surr-surr.

Jag ska nog ta och städa skrivbordet lite.

Sa jag att det är fredag eftermiddag?

Nu spelar någon tung hiphop. Och jag känner mig genast fyrtio år äldre.

Kanske ska gå ändå.