Vi är tråkiga.

Snabb fundering kring gårdagen.

På spårvagnen till skolan började jag konversera med en äldre herre. Han berättade - med en Johnny Cash-lik röst - att han var i Melbourne på tillfälligt besök. Det var första gången han var här och han klagade lätt på kylan. Gold Coast, där han annars bodde, är behagligare så här års lovade han.

Vi pratade på om ditten och datten. Två helt olika liv som utbytte komprimerade livshistorier med varandra. Efter tio minuter förklarade han att han letade efter en second hand-butik, och vek upp en papperslapp där han med darrig hand låtit rita en karta över Toorak. "Den borde ligga utmed Glenferrie Road, du vet inte om det stämmer?"

Det visste jag inte. Berättade att jag bara bott här i ett halvår. Han blev nyfiken och frågade på om Sverige och hur jag upplevde Australien. Sedan erbjöd han mig boende i Goald Coast, om jag någon gång skulle ha "vägarna förbi".

Därefter fortsatte han i den riktning som kartan föreslog. Medan jag stod kvar och väntade på mitt spårvagnsbyte. Och jag kunde inte låta bli att tänka att äldre människor är så vansinnigt mer intressanta än yngre. Ja, i ljuset av ett samtal med en fantastisk äldre man känns min egen generation hemskt trist och intetsägande.

Ville bara säga det.

/Petter