Hemgång.

Om mindre än ett dygn äntrar jag flight QF0029, och påbörjar därmed min hemfärd mot sommaren och Sverige. Lätta trettio timmar, drygt, kommer jag vara på resande fot. Smarrigt.

Sista helgen här har varit närmast brutal. Knapphändig sovrytm, dramatik på hög - eller snarare låg - nivå och däremellan nedpackning av det som utgjort mitt liv det senaste halvåret. Tjugo kilo. Tyngre än så är det inte värt, livet mitt. Om man är amerikan värderas man till drygt det dubbla, fick jag höra. Nåja. Manlig som jag är fixar jag biffen tack vare en skomängd om fyra par. Har hört tjejkompisar (för det är alltid tjejer) klaga över sina tjugoåtta par "älsklingar" när det ska till att packas. "Huuuur ska jag få plats?", kluras det medan jag uppmuntrar vederbörande, typ "det ska nog ordna sig ska du se".

Herregud, Hide and Seek med Imogen Heap är verkligen-verkligen alldeles-alldeles makalös. Men det vet du säkert redan.

Nu ska jag släcka för i dag. Och ja, för sista gången här på andra sidan jorden. Blir det ju.

/Petter