Knark?

Det händer märkliga saker på sommarjobbet.

I dag märkte jag hur jag tog senaste Gessleskivan i min hand och höll upp den framför kunden. Till min förvånig började jag sedan ösa beröm över den händige mannen och talade vitt och brett om sommarkänslor, glädje som spritter och om hur vackert livet blir bara man får lyssna till Pers lena stämma.

Kvinnan framför mig var inte sen att fylla i och plötsligt befann jag mig i en diskussion om hur fantastisk sommarturnén skulle bli och att ”ja det måste ju vara bäst att gå i Halmstad för där blir det ju ändå lite speciellt” och vi nickade i samförstånd och log förstående mot varandra. Vi delade något, jag och kunden, vi hade vår enorma kärlek till Per Gessle.

”Det gäller ju att lyssna in sig innan konserten” avslutade jag. Hon vinkade adjöss och flög ut genom dörrarna, kvittrandes som en fågel. Kvar stod jag och kände mig falsk. Men mest var jag väldigt, väldigt förvånad.

Per. Gessle. Och jag?