Foppa-tofflor.

Det finns en sak som jag omöjligt kan förstå mig på just nu. Varför, varfööör, stapplar halva Sveriges befolkning omkring med gigantiska playmobilliknande gummikreationer på fötterna.

Varför?

Det sägas att de är skönare än skönast och eminenta om man har ont i en höft eller två. Men alla svenskar har inte höftproblem, bara några futtiga stycken, så kom inte här och skyll på det. Den går jag inte på. Vad har ni andra för försvar?

Hatprodukten tillverkas dessutom i en miljon färger som skriker ”kolla här på mina enorma gummiträskor”, när bäraren egentligen borde gräva ner dem i sanden, långt ner, och låssas som om ingenting har hänt.

Men istället har foppa-toffeln blivit det den aldrig borde ha blivit – den nya badtoffeln. Den nya flipflopen. Den är all over the place. Runt medelhavet springer skandinaverna runt med dessa fasansfulla bestar till skor medan resten av Europa skakar på huvudet. ”Idioter” tänker de medan de räknar sedelbuntarna från dagens försäljning av foppakopior.

Och på stränderna hasar tusentals svenskar runt med den lilla, lilla, bikinin till de gigantiska gummifötterna. På allvar.

De skrattar åt puffluggarna.
De skrattar åt USA-sockorna.

Men aldrig någonsin kommer att kunna skratta åt foppa-tofflorna. De kommer skämmas, kommer de. De kommer mummla något om ironi och beskära alla semesterfoton så inga groteska tofflor finns med. Bara himlen, solnedgången och några krampaktigt leende ansikten kommer att återstå. Och i efterhand kommer ingen att förstå varför så många valde att leva i en grotesk playmobilvärld.

Vi som redan fattar får som vanligt stå ut och krampaktigt vänta på att flugan blir ihjälslagen eller dör en seg och plågsam död. Och precis när vi kippat efter andan dyker husflugan upp igen – i ny skepnad men med samma plågsamma icke-smak som signum.