En ovanligt festlig helg.

Det är mycket festligheter på gång den här helgen. Här i Jönköping har vi till exempel Jolt Cola-sponsrade nördträffen Dreamhack som inledde festen i går och håller på ett par veckor till. Typ. Dessa Atari-runkande kids med usel kroppshållning besitter en unik förmåga att utnyttja dygnets timmar. Jag är klart imponerad. Men sen sinar de avundsvärda attributen. Istället blir jag mest förbannad på koffeinknarkarna. Här har vi tusentals, eller åtminstone hundratals, pojkar (för scenen är väl än i dag extremt könsbunden?) som virtuost bollar med ettor och nollor som Zlatan levererar klassiska citat. Med lite målinriktat fokus lovar jag att flera skulle ha möjlighet att ro hem ett trevligare jobb än kassan på ICA. Tro mig. Jag vet. Men nu menar nördarna att det är softare att chilla och bara lira WOW och allt vad det heter nu för tiden. Fucking waste of time, säger jag. Som den här bloggen.

Sen har vi – så klart – fjortisfestivalen i småländska Hultsfred. Här trängs pandatjejerna, Ola Salo-drömmarna och de före detta, mer alternativa, Big Brother-deltagarna. Här knullas det friskt i tält och i trånga vrår på backstage. Könssjukdomarna sprider sig snabbare än influensan på en förskola. Men det är bara coolt, resonerar sextonåriga Kalle, medan han spänner fast vingarna som gör honom till en ängel. En vidrig, klamydiabärande och Bad Cash Quartet-dyrkande ängel som bara väntar på sitt nästa offer. Jag vet inte vad som är värst.

Okej. Jag är kanske lite bitter över att missa Säkert! och någon till. Men 50 cent skippar jag gärna. Och Kalle.

Just ja. Vi har ju en till händelse den här helgen: Vattendraget i Västerås! Denna fantastiska kavalkad av svennesupande. Ni vet hur det är. Föräldrar som beter sig som sjutton, besök av Mix Megapol-artister, langos och tees med "Singel"-tryck och allt annat som hör hemma i mellanstora mellansvenska städers stadsfestivaler. Det spritter inte i kroppen av åtrå precis.

Vattendraget är ett koncentrat av allt det jag föraktar hos småstäder. Jag direkt ogillar det. Till och med så pass mycket att jag gått omkring med smutsiga tankar i huvudet. Men tyvärr går det inte som jag hoppats; här i Jönköping har ett monsunregn bestämt sig för att stanna, och samtidigt har kvällen varit solig och fin i Västerås, enligt min, något förfriskade, vän Jonas. Skit också. Tänk om det varit det omvända? Och inte för att jag vill ha sol här. Nej, snarare är en dyngsur och folktom stadsfestival det som skulle stilla mina begär.

När jag fantiserar om detta kommer jag på mig själv med att sitta och le. Och gnugga händerna.

Hej Chris de Kök. Är jag ond? Borde jag dödas? Hälsningar Petter.