Ett nytt hem.

Det är alltid lite speciellt att kliva in i sitt nya hem för allra första gången. En kluven känsla någonstans mitt emellan osäkerhet och förtjusning, vemod och förväntan sprider sig genom kroppen och man vet inte riktigt var man står emotionellt – än. Bara var man står med fötterna – i sitt nya hem. I sitt nya liv.

Riktigt så starkt är det inte att göra slut med sin gamla dagbok, för att efter bara någon månad säga ja till en annan. Men lite, kanske.

Jag tackar emellertid vänligt men bestämt nej till champagnen, jordgubbarna som omsorgsfullt doppats i vit choklad och sen placerats dekorativt i en dyr kristallskål från Glasriket och den propert mörka kostymen.

Tack, men nej tack.

Mina tankar är istället hos mitt ex.

Och hos jordgubbarna.