Hur mojänger kan göra stordåd.

Det är lustigt det här med hur materiella, elektroniska ting kan göra nästan oroväckande stor skillnad för oss västerlänningar. Jag talar av egen erfarenhet. För några veckor sedan köpte jag en systemkamera. Det är en inte allt för billig mojäng, det sticker jag inte under stolen med. Men den ser till så att jag snarare än själva kameran är den som sätter gränsen för mina fotons kvalitet. Jag begränsar. Inte tekniken. Bra så.

Vid en första, skrapytlig, anblick är det också där som den överlägset största skillnaden från min tidigare pocketkamera finns. Men den verkliga skillnaden är mer djuplodande än så.

Huvudet.

Den verkliga skillnaden sitter i huvudet. I tänkandet.

Kognitionen.

När jag nu för tiden promenerar till vaddetnuär är jag betydligt mer aktiv i tänkandet. Man kan kanske till och med säga mer levande. Jag tar liksom in större mängd information. Mina ögon och min hjärna analyserar varje tänkbart fotomotiv. Människor som byggnader, dag som natt. "Kan det där vara något?" "Den här gränden då? En dimmig morgon".

Stopp här nu. "Låter detta sunt?", tänker jag, och funderar vidare över omfattningen av den lilla elektroniska grunkans inverkan på mig. Den har trots allt ändrat mitt sätt att tänka och hur jag absorberar min omgivning. Mitt sätt att vara. Och visst låter det livsfarligt. Speciellt för den oinsatte. Eller, när jag tänker efter, bara för den oinsatte. För jag vet bättre. Och du vet också bättre. Vi vet. Jag har vetat sedan första dagen jag köpte kameran. Ni har vetat sedan ni började läsa den här texten. Vi vet att kamerans inverkan på mig endast är av godo. Att den ändrar mitt sätt att vara – på ett positivt sätt.

Vi vet.

Visst. Jag hade klarat mig utan kameran. Pengarna hade kunnat gå till reskassan eller något annat trist. Något gråmulet rationellt. Ett fadderbarn kanske. Men det tekno-emotionella är i nio av tio fall roligare. Och i det här fallet mer givande.

Jag har blivit mer vaksam och öppen för omvärlden. På en kvasi-konstnärlig nivå, visserligen, men ändock.

Utvecklats. Det har jag gjort.

Och det är värt bra mycket mer än det jag betalade för kameran.

/Petter